Mobbning och dess konsekvenser

Hej, mitt namn är Per-Gunnar och jag växte upp i Skåne. Jag blev mobbad under i stort sett hela min skoltid.

Jag har har lagt många timmar på att fundera på varför jag blev mobbad. Har funderat på orsaken till det hela. Kan man över huvud taget komma fram till en lösning?

Låt mig ta det från början. Jag hade en väldigt bra, men ganska överbeskyddad uppväxt hemma. Min pappa var lärare och min mamma hemmafru. Jag hade en (mycket) äldre syster som jag inte hade så mycket kontakt med under min uppväxt.

Jag var rätt bra på logiskt tänkande som barn, bättre än genomsnittet. Det jag var sämre på var att vara "street smart" - hur man klarar sig i en grupp av andra barn. Något jag minns ganska tydligt är att jag var väldigt orolig över att börja i första klass.

Några dagar de första åren kände jag mig tvungen att kräkas under min skolbänk, speciellt innan vi skulle gå till skol-lunchen, för att jag var så orolig. Någon elev uppmärksammade detta och det fick mig att må ännu sämre.

Det skulle visa sig att de första skolåren trots allt hade varit de bästa. När jag började fyran kom det elever från "storstaden" som av okänd anledning flyttat till Svedala. Kanske på grund av deras egen osäkerhet blev jag en "target" och fick utstå en hel del, inte minst då vi åkte till Bornholm på en klassresa.

På klassresan blev vi indelade i olika feriehus. Dock var det bara klassföreståndaren och hans fru från "vuxenvärlden" med på resan så min upplevelse blev ganska snart en mardröm. En kille som vi kan kalla M som hade börjat från "storstaden" bodde i samma stuga som jag, och hade nog bestämt sig ganska snart att göra mitt liv där till ett h-e. Han fick med sig de danska barnen då de upptäckte att mitt smeknamn "P-G" betydde ett fult ord på danska. Så när jag låg i min säng och läste Tintin hörde jag flera barn skandera "Pege" utanför. Hur tror ni man känner sig då?

Får ta en paus nu, men lovar att skriva mer senare...